Sida:Tony växer upp 1922.djvu/66

Den här sidan har korrekturlästs

60

fönster vettande utåt skolgården; i första förberedande läste flickor och gossar tillsammans. Och där satt jag framför en pulpet och såg ängsligt på en vassnäst dam, som med en battong i handen stod vid katedern. På ena sidan om sig hade hon Sveriges karta, på andra sidan svarta tavlan, och jag tyckte att kartan och svarta tavlan hade ögon och sågo strängt och ogillande på mig och mitt svarta förkläde. Det var svårt att uppfatta vad lärarinnan sade, och för varje gång hon gjorde en fråga, viftade en massa händer i luften. Det var ej heller så lätt att komma ihåg att man skulle stiga upp och ur bänken, när man svarade, och ej sitta kvar med händerna på pulpeten. När klockan plötsligt började ringa, reste vi oss alla upp på kommando och marscherade ut ur rummet som små soldater.

Det stora klassrummet, skolgården, de långa korridorerna, där barnens hattar och kappor hängde, alltsammans ingick snart i mitt liv liksom förut det mörka huset och den gamla trädgården.

Stadens enda flickskola hade till skolföreståndarinna en gammal vördnadsbjudande dam med slättkammat vitt hår, vari svarta hårstrån löpte som skarpa mörka ränder. Hennes