92
där som om han hade haft en liten flaska i fickan på sitt livré och då och då tagit sig en tankställare. Då han hjälpte damerna av med deras kappor eller bottiner, såg man hur hans stora, röda händer darrade. Tant Suzanne brukade tala om att när han hämtade henne, då hon skulle gå hem från en bjudning, och han gick efter henne på gatan, såg hon hans skugga framför sig, och denna skugga slingrade sig och skälvde som om även den varit drucken. Fridén stannade ganska länge på residenset, ty farbror Fabian tyckte synd om honom, och han var en utmärkt betjänt; men slutligen blevo hans händer alltför darrande och hans stackars skugga alltför konvulsiviskt slingrande, och han fick sitt avsked.
Fridén hjälpte mig nu av med mina kängor och min kappa och mina schalar. Jag hade en liten vit klänning på mig och ett ljusblått sidenband i håret, och om halsen hängde på en tunn kedja ett litet guldhjärta. Sålunda utstyrd steg jag in i förmaket bakom tant Eleonoras styva frasande sidenklänning.
När jag genomgått hälsningsceremoniens skärseld, hamnade jag hos mina flickvänner, vilka, tryckta tillsammans som små ljusa fågelungar, viskade med varandra i ett hörn av
