100
Vi skildes åt vid Kungsträdgården, och jag såg de båda unga herrarna gå bortåt gatan tillsammans. Bo vände sig plötsligt om och vinkade, men Magnus gick bara på, framåtlutad, med överrocken slängande om de långa benen.
XI.
Maria Teofil och Magnus Ruthven kände icke varandra. Maria visste icke ens att Magnus fanns; och ändå uppstod det en strid mellan dem om mig. Magnus arbetade målmedvetet mot Maria Teofil, och Maria kände instinktivt, att det måste finnas någon, som ville dra mig ifrån »dem». Hon var van alt strida om själar för Herren, Maria. Hon var en liten Jesu fiskare, som ville känna tyngden i sitt nät, när hon drog in det. Hon förstod att jag inte säkert hörde till dem, även om jag aldrig sade något avgörande i den ena eller andra riktningen.
Och jag själv? Jag hade icke Magnus erfarenhet och icke Marias tro. Efter det jag förut tyckt mig vila i ett slags dvala, började nu känslor och förnimmelser röra sig inom mig. Det stack liksom med tusen nålar, som när någon kroppslig lem domnat och åter vaknar
