106
en av dessa musikaliska, välljudande, som man så sällan hör hos kvinnor, som ha för vana att uppträda i församlingslokaler och på möten. I början lyssnade jag endast till denna röst, men så småningom trängde orden fram. Vad talade hon om? Jag hade hört detsamma från de unga flickornas läppar: alltjämt, alltjämt samma vändningar, samma lovsånger och tack till Gud. Men ett främmande element blandade sig också in: prinsessan visade en livlighet och en lätthet för att finna liknelser, som ledde tanken till andra väderstreck.
Prinsessan tog små händelser direkt ur livet. Hon beskrev dessa vardagliga episoder med en kärleksfullhet, som kom dem att blomma upp framför oss, och alla visade de hän mot Jesu underbara nåd och Jesu hjälpsamma händer. En fattig kvinna hade inga kol kvar att elda med, frysande satt hon i ett mörkt och kallt rum, men hon bad Jesus om hjälp, och se, genom vänliga människors försorg fördes kol i överflöd till hennes hem. Ett barn var nära att överköras av en skenande häst, i sista stunden rycktes det som genom ett underverk åt sidan. Gud låter icke en sparv falla till marken… Med fina, men starka silkestrådar håller Jesus sina trogna fångna. De blicka ut över jorden,
