132
om mig sin mjuka mantel, så att känslan av överrumplad nakenhet försvann.
XVI.
Brytningen med hertig Teofils skedde slutligen, men mycket annorlunda, än vad jag tänkt mig det.
Jag hade föreställt mig, hur jag på en av bibelstunderna plötsligt skulle komma fram med den bekännelse, som så länge kvalt mig. Jag ville icke bedra dem. De voro icke vana vid att jag yttrade mig under bibelläsningen. Jag såg för mig, hur förvånade de därför skulle bli, när jag plötsligt började tala. Sex unga flickor skulle med stora förvånade ögon betrakta mig. De skulle rodna av helig och kanske ärlig vrede över mina ogudaktiga ord. Varje gång jag tänkte på detta krympte jag samman, och en kvävande känsla snörde ihop strupen. Men min bekännelse kom fram vid ett helt annat tillfälle.
Thérèses väninna, Jetten Lofelt, brukade rida om förmiddagarna på Djurgården. Hennes läkare hade ordinerat henne det, för att hon skulle få rakare hållning. Hon var så lång och
