153
ju inte mina egna upplevelser: det var min fars kväljande förbindelse med fru Linden, det var det som jag anade fanns mellan tant Mirjam och Magnus, det var Melkers äktenskap, där hustrun helst visade sin skönhet utanför hemmet och barnen bortskämda huserade överallt inomhus… Var fanns här det romantiska? Den vackra leken? Jag förstod det inte. Men jag slog bort dessa tankar och drömde på nytt…
Eftersom jag ibland på detta sätt sysslade med Henriette Sooth, blev jag helt förvånad, då tant Mirjam, liksom fortsättande min egen tankegång, en dag började tala om just denna Henriette. Sooths hade kommit till staden. De båda flickorna skulle gå på några kurser i klädsömnad, sådana kurser voro nu mycket på modet, och deras mor var med dem uppe i Stockholm. Tant Mirjam hade träffat henne, och hon hade undrat, om inte jag skulle vilja vara med i en dansklubb, som började i oktober. Tant Mirjam ivrade mycket för att jag skulle vara med. Sedan hon misslyckats med att få mig att slå rot inom det Teofilska kotteriet, ville hon nu ha mig ut ibland dem som roade sig. Magnus hade haft rätt. Att jag hade sorg efter en farbror ansåg inte tant Mirjam böra avhålla mig från att dansa, i synnerhet
