154
som ju det hela försiggick inom ett litet slutet sällskap. Henriette hade hon icke nog beröm för. Tant Mirjam kände Sooths sedan gammalt, och Henriette hade alltid förefallit henne som en »så väluppfostrad liten flicka».
Jag log och sade ingenting. Jag visste att det inte tjänade något till att protestera mot tant Mirjams planer. Hade hon bestämt något, fick hon också andra att rätta sig därefter.
Så kom det sig att jag, egentligen mot min vilja, drogs in i denna krets, som jag inte tyckte om och ej hade något gemensamt med.
XIX.
Redan i oktober började nu dansklubben. Många av dem som voro med hade jag träffat på Soothsgård. Jag kan inte säga, att jag kände någon särskild glädje vid återseendet.
Första dansaftonen försiggick hos lilla Ulla Gyllenborg, som alltjämt var samma runda knubbiga flicka. Hon stod mitt i sin mamma amiralskans präktiga salong och tog emot oss. Iklädd en böljande klänning av något blått, tunt siden med den tjocka halsen och de vita armarna bara, liknade hon en av de trinda
