180
— Jag kan inte låta bli att köpa här i Stockholm, så fort jag går förbi en konfektbod, sade hon. Borta i den där lilla staden hemma fanns det ju inte sådana där frestelser, inga vidare lockande bodar och sådant. Mamma hade ibland litet fin choklad i handkammaren, men det skulle delas jämnt mellan mig och syskonen. Den som är ensam kan inte förstå, vilken njutning det är att få äta upp en hel påse utan att känna samvetskval över att man inte delar med sig.
— Är det roligt att vara hemifrån? frågade jag.
— Både roligt och inte roligt, sade Kerstin. Jag har ju mitt mål att arbeta för — det är det enda som intresserar mig. Nu har jag redan tagit flera sånglektioner, och det skall nog gå bra. Mamma hade också sångröst, och hon gav mig lektioner hemma, men det blev ingen ordning med dem. Rätt som det var, trillade någon av småsyskonen omkull och började skrika, eller också kom en av pojkarna in och hade nästan skurit tummen av sig, som det hände för icke längesedan, och då var det att lugna och rusa efter gasbindor, och så där var det jämt.
