194
— Den där Henriette Sooth träffade jag häromdagen, sade han plötsligt. Hon är nog inte så snäll. Han såg skälmaktigt på mig: Hon måtte gjort det trevligt för er på dansklubben.
Det visste han också!
— Se, log han, ni ryser bara ni tänker på henne.
Men jag ville inte tala om Henriette Sooth. Jag skakade av mig hennes namn, som man skakar av sig något kallt och vått. Nu stannade Herbert framför min bokhylla.
— Har ni läst allt det där? frågade han och granskade boktitlarna.
— Nej, bekände jag, egentligen har jag inte läst så mycket.
Han svängde hastigt runt.
— Det måste man göra, sade han.
Åter slog han sig ned vid skrivbordet.
— Ni må tro, att Bo talat mycket om er, sade han.
— Och med mig om er, sade jag hastigt.
— Nå?
— Nå?
Leende sågo vi på varandra.
— Ni vet, fortsatte han livligt, när man hör talas om någon mycket, så formas ofrivilligt en bild i ens tankar. Så fick jag bilden av Tony Hastfehr.
