15
den klangen. Tung och metallren flöt den ut över staden, för en stund tystande det eviga mumlet och bruset, och upphörde så lika hastigt som den begynt.
Alla dörrar stodo öppna. Framför mig ljusnade rummen i morgondagern. En frän lukt av cigarrer dröjde i luften. Pa måtte ha suttit uppe länge föregående kväll. Våningen gav intryck av att vara konstruerad i ett slags besynnerlig terrassform. Till de större rummen ledde låga trappsteg i stället för trösklar, så att salen längst bort med sitt storrutiga parkettgolv föreföll att ligga över de andra rummen. Salongen, där jag nu stod, tycktes ha kommit till sist och därför fått foga in sina väggar litet godtyckligt, så att de bildade vinklat och hörn. Från dess utbyggda fönster såg man en bit av Västra Trädgårdsgatan fram mot kyrkan. På andra sidan slutade husraden i ett vasst hörn, och en bred, brant backe bar ned till Kungsträdgårdens allé.
Våra gamla möbler passade förträffligt i denna gammaldags miljö. Pas flygel sprang snett ut på golvet, de gamla länstolarna hade slagit en halvcirkel kring den vita kakelugnen. På empirebyrån vid ena väggen stodo de två höga kandelabrarna, som kommo till användning om
