Sida:Tonys läroår 1924.djvu/230

Den här sidan har korrekturlästs

224

— Tjänixen, Tony, sade hon. Du har blommor. Goddag! Goddag!

Hon tog blommorna och viftade med dem som en kvast i luften, slog ena armen om sin sköterskas hals och såg stadigt på mig.

— Var har du fått blusen ifrån? frågade hon och var genast framme vid mig.

Blommorna kastade hon på golvet. Hon grep tag i min blusärm och drog häftigt i tyget. Jag kände hennes fingrar krampaktigt sluta sig om min handled, en liten vass nagel trängde in i köttet.

— Släpp fröken Hastfehr, sade sköterskan med bestämd röst.

— Ha, ha, skrattade Barbara uppsluppet. Hastfehr, knastfer, laster, master trala la la!

Hon släppte mig så plötsligt, att jag tumlade baklänges.

— Du skall se mitt rum, sade hon och tog upp blommorna och slängde dem innanför sin dörr.

Jag tittade in i Barbaras rum. Det var kalt som en cell, vid ena väggen låg en madrass med en filt på.

— Hon kan inte ha sängen inne, sade sköterskan lågt till mig, då hon såg min häpna blick.