247
»hysteri» och »för hårt spända nerver», skrev ut »stärkande» medicin och lugnande nervdroppar att tagas på sockerbit. Men jag hörde honom lågmält säga till Pa i nästan skämtsam ton:
— Flickan blir bra, när hon blir gift!
En lustig och brutal mening, som uttalats av många läkare, då det varit fråga om hysteriska flickor; och densamma, som tant Mirjam uttalat om Barbara.
Så småningom blev jag åter bättre, men rädslan för att på nytt bli sjuk lämnade mig icke. Det var, som om denna rädsla framdrivit sjukdomen och nu beständigt hölle den kvar i närheten. Till sist blev det, som om rädslan vore själva sjukdomen. Skräcken för denna, såsom ett obönhörlig. öde, som ingen kunde frälsa mig ifrån, hade ju suttit i mig från det jag var ett litet barn, då jag ständigt haft min sinnessjuka mor för ögonen.
Men våren kom på allvar. Solen värmde. Snödroppar och krokus stucko upp huvudena ur rabatterna, och från himlen revos snömolnen bort som trasiga skynken, blottande en klarblå, underbar vårhimmel.
