257
alt förändra en min betraktade han mig tankfullt, dröjande, som om vi redan vore gamla bekanta och icke behövde genera oss. Och i själva verket förekom det mig, som om jag bott flera dagar i detta tysta hus.
När jag lade mig, ertappade jag mig med att lyssna efter något. Det var efter stegen däruppe. Men ingenting hördes. Och jag somnade med samma känsla av obestämd oro, som behärskat mig från morgonen.
XXXIX.
Hur skall jag kunna skildra dessa dagar? I mitt minne komma de icke tillbaka en för en, tydligt särskilda från varandra, som jag kan erinra mig så många andra dagar i mitt liv, de ha smultit samman till en dag och en natt, och ändå vet jag ju, att det var många dagar och många nätter. Icke kunde heller allt hända inom mig på en dag och en natt: ty det, som hände då, det hände ju inom mig, och detta är fortfarande endast berättelsen om ett hjärta.
Jag kan le åt mina tidiga svärmerier, den låga ett flyktigt sammanträffande kunde tända, men då jag tänker tillbaka på min korta be-
17. — v. Krusenstjerna, Tonys läroår.
