26
annan hund kom till, och så nosade de vänskapligt och liksom samtalande på varandra, den ena kände kanske lukten av en matmors säng, den andra en trevlig svedd doft som efter en brasa.
Plötsligt skar så en av de stora affärsgatorna igenom den smala gränden. Då var det, som om ett vinddrag rusat genom luften. Man fick akta sig för bilar, som ibland stockat sig i en kö, människor sprungo förbi och sågo ut, som om det hänt något, fast de endast skulle tillbaka till sina göromål, och här fingo ej de små matvarubutikerna plats, här funnos kolossala fönster, innanför vilka ett för befolkningen avpassat urval av de stora världsbasarernas härligheter låg och lockade.
Ibland gick jag ned en gata, och strax såg jag Strömmens vatten rinna fram under brovalven, slottets raka linjer, riksdagshusets ohyggliga, rufsiga stenbukett. Det dröjde, innan jag ställde mina promenader till Gamla staden, och Söder var länge endast för mig en silhuett mot aftonhimlen. Jag höll mig till trakten kring Trädgårdsgatan, men vågade mig ibland ned mot Djurgårdsbron och uppåt Narvavägens raka allé. De flesta av mina släktingar bodde på Östermalm, och det förvånade mig, att jag
