360
Men plötsligt blev huset ett slott, och han sprang runt och beskådade alla dess härligheter. De gamla sagorna, som även hans huvud var sprängfyllt av, kristalliserade ut sig i barnkammaren och kommo dess väggar och tak att lysa av guld och ädelstenar.
Och det var blommorna… I trädgården hade han sitt eget land, där han fick så vad han ville. På sommaren kom där upp både granna blommor och rädisor och sallad. Då rensade han och krattade och bar oförtrutet fram och tillbaka en liten grön vattenkanna mellan vattentunnan och trädgårdslandet. Man kunde se var han trippat fram, ty kannan sade kluck, kluck, för varje steg han tog och stänkte droppar hela vägen i den torra sanden…
Och tant Ellen fortfor att berätta, där hon satt med huvudet nedböjt över sömnaden. Det var märkvärdigt: han blev aldrig större, den där lille gossen! När han var sexton år och hämtade premium i skolan på avslutningsdagen, var den lille mannen, som gick upp till katedern i bönsalen, precis samme lille pys som sprungit fram och åter på trädgårdsgången med sin lilla gröna vattenkanna. Och den nyblivne studenten, som kom så glatt vinkande med den vita mössan, var också den där lille pysen,
