31
måst uppstå i mina föräldrars äktenskap och som sjukdomen allenast hade på en gång skärpt och beslöjat.
Det vore kanske icke fullt riktigt att schematiskt linjera upp de många skärande kontrasterna mellan mitt fäderne och mitt möderne för att utpeka de stridiga egenskaperna såsom typiska för det ena eller för det andra blodet samt därmed också vilja göra gällande, att alla medlemmarna inom vardera släkten skulle sinsemellan vara helt lika. Men bär icke varje »ätt», varje gammal släkt, ett under alla skiftningar framträdande gemensamt märke, liksom örterna inom samma växtfamilj har en ursprungsbestämd gemensam struktur och inre art? Det är icke bara i utseendet, som kännetecknande drag åter och åter gå igen, men i sinnena, i karaktären, i anlagen, i allt det som skapar en särskild varelse. Det är sant, att genom ingiften de gamla familjerna mer och mer uppblandas, men det är egendomligt att se, hur vissa ting ändock ha en benägenhet att komma tillbaka.
I både min fars och min mors släkter tycktes visserligen känslan vara det, som oftast bestämde handlingen. Jag har hört en och annan kalla oss allesammans känslomänniskor och det med ett visst skeptiskt tonfall, men detta
