366
han i en tysk skyttegrav vid franska fronten. James befann sig i en tysk skyttegrav, och tant Mirjam Meijerhelm var hänförd! Äntligen gingo de förhoppningar hon ändå alltid hyst om sin son i fullbordan. För henne låg i kulornas vinande icke döden, men äran, hjälteglorian, reklamen och karriären! I samband med James kunde hon icke tänka sig döden. Han skulle komma tillbaka smyckad med utmärkelsetecken, en heder för sitt land.
Middagen var ståtlig. Från bordets vaser, fyllda med tulpaner, slingrade sig över den vita duken smala sidenband i de svenska och tyska färgerna broderligt om varandra bland vinglas och karaffer. Rätterna voro utsökta, och grevinnan Mirjam sträckte då och då ut en juvelgnistrande hand och tog sig en chokladbit eller en bränd mandel mellan utbytena av tallrikar.
Men stämningen steg aldrig till festlighet, fastän Mirjam Meijerhelm icke märkte det. Var och en hade sitt att tänka på. Ruthvens voro sorgsna. Barbara ville aldrig bli bättre. Den rosiga Beth hade icke heller kvar sin gamla sprudlande livlighet. Även Melker Hastfehr såg dyster ut. Man sade alt han trasslat in sig i en massa spekulationer, som skulle bli hans liksom de förut blivit hans broder Philles olycka,
