373
var icke Herberts varsamma kyss. Denna mun med de smala läpparna bet sig fast i min, sög mig in i sig. Jag kippade efter andan, jag vred mig i hans famntag; men hans läppar lämnade mig icke. Det skimrade för mina ögon, det brusade i mina öron, och så med ens gav jag efter. Mina armar lyftes halvt omedvetet kring hans nacke, i en mjuk vågrörelse gled min kropp in mot hans. Det var, som om mina sinnen velat ondskefullt hämnas denna förflutna tid av svala omfamningar och otillfredsställande smekningar.
Melker höll upp. Jag kände honom darra. Och plötsligt började han med skälvande fingrar knäppa av mig min kappa. Han slog den åt sidan. Han ryckte den av mig, och jag hörde den tungt falla till marken. Då voro hans händer på nytt omkring mig. Jag förnam deras hetta genom det tunna klänningstyget. Jag blev tung i hans famn, och åter trycktes hans läppar mot mina. Jag kände hans ben mot mitt, ett kraftigt starkt ben, som skulle kunnat krossa mig under sig. Det var en storm, som gick över mig — som kom mig att vackla.
Då öppnades tamburdörren till vår våning, och jag hörde Lovas klampande steg däruppe. Hon väntade kanske på mig, hade kanske sett oss
