385
och planerade, hur vi skulle ha det. Märkte han, att jag icke riktigt intresserade mig därför? Ibland trodde jag det. Hans ögon kunde plötsligt mörkna, och han kramade ihop papperslapparna till en boll och kastade dem i papperskorgen. Vi talade icke lika förtroligt som förr med varandra. Ofta längtade jag tillbaka till tiden, innan vi förlovade oss. Vi hade varit gladare, när vi då varit tillsammans. Nu kände vi varandra! Jag väntade mig inga överraskningar. Den första förälskelsens förundran, frågor, aningar voro borta. Då Herbert spelade för mig i skymningen, kunde visserligen allt detta gamla komma tillbaka igen; men blott som minnen, som något redan upplevat — vilket dock likafullt för en stund skänkte sinnet en ljuv ro.
Herberts mor hade redan skrivit till en hushållsskola på landet. Jag skulle börja där i mitten av sommaren. Det var en kurs på flera månader. Man skulle lära sig laga mat, väva, skura golv, stoppa korv, baka, allt sådant som hör till ett stort lanthushåll och som en fru i ett litet stadshem med jungfru aldrig sysslar med. Jag tror att det var Herberts hopp, att denna hushållsskola skulle riktigt rycka upp mig. Jag fasade för den. Jag hade hört, att där
25. — v. Krusenstjerna, Tonys läroår.