387
Ju mer jag såg av dessa interiörer, ju nedstämdare blev jag. Kanske skulle vårt hem en gång se ut som det där eller det där: möbler nötta av åratals begagnande, skönheten förflyktigad i vardagarnas slentrian. Jag glömde de vackra hem jag sett och mindes endast dem, som gåvo mig avsmak för familjeliv och äktenskap. Och för att få nöjet att flytta in i en av dessa våningar skulle jag ändå till på köpet först avlägga examen och visa upp betyg: att jag kunde laga mat, skura golv, väva, stoppa korv — — — Men Herbert varsnade icke mina upproriska tankar.
LXXIV.
Våren var där igen.
Jag mindes den föregående vårens lyckorus, då naturen synts mig ny och underbar. Nu såg jag bara, att den smutsiga snön smält bort och att gräsmattor och rabatter åter spirade och grönskade. Men när den ljumma luften kom och den blå skymningen gungade fram, som om den blå himlen därovanför träden lossat litet på sin spända duk och låtit flikar och hörn fladdra ut, då blev min likgiltighet genast till stickande smärta, och jag önskade att jag
