57
mig nervös. Jag var ej van vid att herrar inte hade en bestämd sysselsättning. Pa gick genast efter att ha läst sin tidning vid frukosten till sina olika göromål: sammanträden, revideringar, affärer, vad vet jag, och kom ofta inte hem förrän till vår sena middag, glad, upprymd, underhållande mig vid bordet med tusen bagateller som han trodde skulle kunna roa mig. Och på samma sätt föreföllo mig de flesta andra herrars dagar förflyta: regelbunden tjänstgöring under förmiddagarna och sedan ledighet på aftnarna, om ej deras arbete fordrade dem ytterligare. Att damerna inom min bekantskapskrets däremot tillbragte sin tid under mera oregelmässiga försök att förströ sig antingen med hushåll och handarbeten eller med sällskapsliv, i väntan på att deras äkta män, bröder eller fästmän skulle komma hem, tycktes mig lika naturligt. Först senare lärde jag känna andra kvinnor, upptagna på samma sätt som männen, arbetande med samma kanske värdelösa, men utåt sett allvarliga mål för ögonen, och jag förstod att min trånga värld av människor bildade en liten klick för sig.
Magnus' far hade jag ju aldrig sett. Han var min mors ende bror och hade nu i många år vistats utomlands, vårdande en bröståkomma,
