58
som var hans extra spöke. Han hade ännu ett barn, dottern Mary, yngre än Magnus och som åtföljde föräldrarna på deras resor. Om modern visste jag ingenting annat, än att hon hette von Däben i sig själv och var ivrig teosof.
Magnus hade ärvt en liten förmögenhet efter en excentrisk moster, som dyrkat honom. Utan att vara tvungen att direkt förtjäna sitt bröd måste han dock leva ganska indraget, om han ville existera endast på detta lilla kapital och ej söka göra karriär — en tanke som var honom främmande och vidrig. En gång, vid ett par och tjugu år, hade han tagit en briljant examen, men därvid hade det stannat. Han hade sedan sjunkit ned i studier, som vidgat hans kunskaper på bredden och djupet utan att föra honom fram till de diplom, som skulle ha kunnat ge honom en ställning i samhället. Släktingarna, vilka, som alla sådana, fäste sig vid yttre utmärkelser, försökte hysa ett visst förakt för denne man, vilkens enda merit tycktes vara och förbli ett enda, numera avlägset, ungdomligt lärdomsprov, men de slutade med att känna sig litet rädda för honom, och erforo ibland på ett egendomligt sätt att han måste vara dem överlägsen.
Vad har jag honom att vara tacksam för?
