67
hoppar från det ena till det andra på det där sättet, kunde jag inte låta bli att säga.
Han hörde inte på min anmärkning.
— Det finns något inom oss, sade han plötsligt med vek röst, som inte har en smul att göra med livsåskådningar, olika tänkesätt och religioner; och ändå är just det något av religlon. Det växer upp som en mörk violett blomma och breder långsamt ut sin blomkalk. Och inne i blommans djup äro skuggorna också violetta, och det där violetta, dunkla, sköna, det är vårt innersta, som vi inte förstå och kanske aldrig komma att förstå, därför att det har sin rot i världsalltet, som är ofattligt. Jag vet ingen människa som ger mig den där violetta blomman i så hög grad som C. J. L. Almqvist, och honom måste du lära känna! slutade han med sin vanliga röst, låtande lyriken övergå till en anbefallning av lektyrer.
Och därpå nickade han glatt och tog fram whiskybuteljen och ett väldigt glas.
VII.
Jag stod vid fönstret och väntade på att Pa skulle komma hem till middagen.
