Sida:Tonys läroår 1924.djvu/77

Den här sidan har korrekturlästs

71

också! Jag betraktade leende min gamla barnjungfrus bruna träansikte och raka figur i den stramt åtsittande svarta klänningen. Men Lova bara myste litet och rusade så gott hennes reumatiska ben tillät henne ut genom dörren till serveringsrummet, i samma ögonblick som det knäppte i tamburlåset och Pa steg in.

Vid middagsbordet sade jag Pa, att jag på kvällen skulle till Teofils på bibelklubb. Tant Mirjam hade redan för flera dagar sedan ställt om detta, och Pa hade tydligen gillat hennes planer i tanke att jag kunde behöva sällskap. Själv var han ej någon utpräglat »religiös natur», men han var visst övertygad om att jag var det.

— Det är bra, sade Pa och drack med välbehag ur ett glas rödvin. De äro visst nykterister, tillade han så och fyllde sitt glas på nytt.

— Ja, för dig och Magnus tror jag inte, att det vore någon glädje att bli bjudna på middag dit, svarade jag skrattande.

— Magnus är visst ofta här? Pa såg hastigt upp. Jag märker det på vissa tecken.

— På whiskyn? föreslog jag.

— Nåja, sade Pa efter en stund, Magnus har ju egentligen aldrig haft något hem, och jag tycker om honom. Filosoferar han mycket?