Sida:Tonys läroår 1924.djvu/88

Den här sidan har korrekturlästs

82

Brita Gyllenhoff hade ingenting av detta täcka koketteri i sättet. Hon var blond och storväxt, med ett par hjärtegoda, litet dumma ögon. Jag fick från början den uppfattningen, att hon gott skulle kunnat kasta sig in i ett slagsmål, likt Sven Duva icke vetande skillnaden på »vänster om» och »höger om», men sedan hörde jag, att hon var brinnande socialt intresserad och lärarinna för en massa ostyriga fattiga barn i en barnkrubba; vilket ju dock icke hindrar, att hennes kroppsstyrka ibland kunde komma till användning.

Théréeses särskilda väninna hette Jetten Lofelt, en mycket lång, mörklagd flicka med ett ytterligt nervöst sätt, ett litet runt vitt ansikte på toppen av sin långa kropp och ett par ögon, som tittade och tittade, utan att det verkade, som om de såge någonting. Och slutligen var det Ragnhild Hellenstjerna, äldre än vi andra. Hon skulle bli missionär, och fastän hon ej ännu varit ute i något hednaland, tyckte jag att hennes ansikte redan hade fått något av det där förbrända, som man så ofta skönjer hos kvinnliga missionärer.

Deras tid föreföll att vara fullt upptagen med syföreningar, basarer, bönemöten. Det slog mig plötsligt, att jag ej en enda gång, under det att