84
tungt svart djur, som varken låg eller satt, bara fanns där, riktande sitt stora lysande öga rätt på mig, så att jag helt hemsk till mods skyndade in i vår varma förstuga.
IX.
Jag vet icke, om Maria Teofil fick ett särskilt personligt intresse för mig, eller om hon endast ville lära känna mig för att kunna få mig över på deras sida. Emellertid träffade jag henne snart ofta. Ett är säkert: att jag själv alltmer började hålla av henne.
Lärde man känna Maria Teofil, lärde man även snart känna den Gud, som tog en så stor plats i hennes tillvaro. I viss mån var han lik min barndoms Gud: en kärleksfull fader, som ibland blev sträng och fordrande. Men han föreföll icke att vara så långt borta bland de hotande molnen, som min Gud ofta varit, icke heller var han svår att infoga i den där Heliga Treenigheten, som jag ju aldrig hade lyckats förstå. Maria Teofil, hon förstod. Utan en skymt av tvivel lät hon Gud, Jesus och Den Heliga Ande inta de platser de i evangelierna fått sig tilldelade. Jag mindes min barndoms extaser, då
