Den här sidan har korrekturlästs
Höstsång.
I natt gick frosten,
den stränge domaren,
fram öfver markerna,
och med fruset finger
skref han sin dödsdom
på sommarens minnen.
Solen gick upp,
den milde fullkomnaren,
och då hans blick
träffade bladen,
af frosten märkta,
föllo de sakta
ned mot jorden,
— 109 —
