Den här sidan har korrekturlästs
»Barn af underbara öden,
barn, som aldrig varit hemma
i det hem, som blef dig gifvet,
låt ej skuggorna dig skrämma,
jag har älskat dig i lifvet,
jag vill sjunga dig till döden!
Hör du orden?
Hvad är ord för den som ämnar
söka jordens frid i jorden?
Blott ett dunkelt brus af vågor
ifrån stranden som du lämnar,
blott ett flyktigt sken af lågor,
som ej mer dig kunna värma,
skuggor blott, som lifvet härma,
tomma ljud, som snabbt förgå.
Men som vinden är i suset,
men som elden är i ljuset,
så är anden
i de ord, som snabbt förgå.
Därför lyss till brus från stranden,
där din ande varit fången,
lyss, Joconda, lyss till sången
om den tid som är förgången!
— 132 —
