Den här sidan har korrekturlästs
dessa heta kärleksminnen,
men i stilla, gåtfullt skimmer
ser jag andra stjärnor brinna.
Tystnad kyler mina sinnen,
och i tystnaden förnimmer
jag ett fladder som af vingar,
lätta, sköra andevingar.
Det är ord, som du mig skänkte,
det är tankar, som du tänkte,
Minns du — öfver pinielunden
evighetens stjärnor brunno,
stigarne i natt försvunno,
— stilla satt du vid min sida,
och i djupet af ditt öga
dina tankars gång jag följde,
såg dem stiga mot det höga,
kretsa vida
eller stilla hos mig dröja.
Aningsfulla andestunder,
då jag lyfte mörkets slöja
från din själ och såg dess under!
Då din tanke jag höll fången
i min hand och slagen kände
af dess jubel och elände,
såg den flämta, såg den bäfva,
— 138 —
