Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Fast jag för med fridsäll hand
min regerings tömmar,
rasar stridens vilda brand
mellan mina drömmar.
Större makt och större fröjd,
så går melodien,
och den högste är ej nöjd
ens i fantasien.
Endast sorgen trifves godt
med sitt kall, dess värre,
och jag hör, han mumlar smått
att han är min herre.
Och då längtar jag ibland
från mitt drömda rike
— 163 —
