Den här sidan har korrekturlästs
Var hälsad tystnad, du som okränkt äger
den rikedom, som orden mynta ut!
Var hälsad stillhet, på hvars hviloläger
hvar stundens oro sjunka skall till slut!
I samlad kraft hvart jätteträd sig höjer,
en värld för sig, upprepad hundrafaldt;
men ej som rörelse sig lifvet röjer,
det röjes blott i form och i gestalt.
Om det är lifvet, som har härmat döden
om döden härmat lifvet, jag ej vet;
fullkomnade mig synas alla öden,
och hvar sekund mig syns en evighet.
Och genom dunkel, som af aning skälfver,
och ljus som skimrar matt med minnets glans,
min väg går inåt, där en skogssjö hvälfver
en speglad himmel mellan trädens krans.
— 23 —
