Den här sidan har korrekturlästs
Till ensamheten.
Hafvet lik,
som fostrar molnen,
och i sitt sköte
tager floderna mot,
de af molnen fostrade,
— sådan synes du mig,
o ensamhet!
Från din yta,
bredd i friden,
från dina vågor,
— 25 —
Sida:Tor Hedberg Dikter 1896.djvu/25
