Den här sidan har korrekturlästs
af stormen rörda,
stiga drömmarne;
och de lägra sig
högt i rymden,
sväfvande, formlösa,
ständigt skiftande,
solens bilderbok,
vindarnes lekverk,
gömmande bot för
törstande nejder.
Hör du sorlet,
det svaga, klingande,
liksom barnets
första joller?
Det är molnet,
som blifvit rännil,
det är drömmen,
som blifvit tanke.
Kanske rinner han
bort i sanden,
kanske glider han
stolt en gång
— 26 —