Den här sidan har korrekturlästs
Drömmen.
På himlens kind jag dagens rodnad röjer,
för lifvets vakna larm min dröm förgått,
men än dess bleka vålnad hos mig dröjer,
och bredvid den syns allt omkring mig smått.
Ty drömmen var så sällsamt skön och stor,
att, fastän dagens tunga randas,
mitt bröst ännu en fläkt af frihet andas,
ett skimmer ännu i mitt sinne bor.
I mina öron ljuder än en sång
som från ett haf i hvita böljors gång,
än är min panna sval af stoftfri vind,
af nyfödd morgon glödande min kind,
— 36 —
