Den här sidan har korrekturlästs
Och undra ej, att den är tung och sträf;
du minnas bör, det är en sorgeväf.
När glädjen kallar dig med klang och låt,
då får du kläda dig i annan ståt.
Och när du dragit lyckans granna lott,
tag den ej på, den skulle tynga blott.
Den väfdes för att tåla storm och strid,
göm den till sorgernas och nödens tid!
Göm den, tills elden tryter i din barm,
— känns den ock sträf, är den dock stark och varm.
— 41 —
