Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Odlarns visor.
I.
Där nu går den tunga plog,
stod en gång den mörka skog;
i min ungdom ofta nog
den en bättre vän mig var
än jag sedan funnit har.
Ofta efter slutad dag
i dess dunkel drömde jag,
hörde lifvets hjärteslag,
— 5 —
