Den här sidan har korrekturlästs
O frihet, du hafsborna, hell dig, hell!
Jag är yr af ditt skummande vin,
jag är stark som en man, som ett barn är jag säll,
och jag älskar din strålande min.
Se, jag reser mig opp, och jag öppnar min famn
åt himmel och haf och åt dig,
du starke, du glade, — jag sjunger ditt namn,
säg, känner du melodin?
O tag mig och bär mig i rymden, den blå,
och låt aldrig mig komma i hamn!
Här, där vindarna blåsa och vågorna gå,
dina väldiga vingar omkring mig slå,
där du är, där du är, — låt mig vara också!
Åhej — åhå!
— 59 —
