Den här sidan har korrekturlästs
II.
Vinden somnar, vågen domnar,
båten vaggar tungt och trött,
solens klot är halft begrafvet, hafvet glänser purpurrödt.
Glansen bleknar, mörkret tätnar,
ännu glöder molnets kam,
men ur österns port omsider skrider natten sakta fram.
Allt är tyst. Hvad var det? Lyss — ja,
genom luften ljöd ett skri,
och på spöklikt bredda vingar svingar sig en fågel tyst förbi.
— 60 —
