Den här sidan har korrekturlästs
bleka, grymma ögon stirra,
ängslande i kall förbidan.
Hvilka sköna sagoskogar!
Ser jag icke palmer gunga
där i underbara färger?
Bladen vagga vallmotunga.
Ormlikt sig lianen snärjer
omkring stammen, och kring roten
växa snäckor och koraller,
som slafvinnans smycke faller
smidigt öfver mörka foten.
Ingen fågel höres sjunga
mellan bladens trolska galler.
Hafvets stumma fiskar simma
mellan träden, och från botten
stiga bubblor upp och glimma.
Häpen ser jag, och det är mig,
som jag såge lifvets gömda,
underbara verkstad när mig.
— 68 —
