Den här sidan har korrekturlästs
Ej som ett hungrigt
rasande rofdjur,
men som den starke,
vredgade guden,
himmelstormaren,
hafsbetvingaren!
Dån är hans stämma,
luft och vatten
äro hans båda
tjänande andar.
Ja, nu känner
jag dig, du väldige,
skön i din vrede!
Nu jag böjer mig
för din storhet,
nu jag gifver mig
i ditt välde,
kämpar ej längre.
Väl griper min hand
ännu om rodret,
Ne men det är ej af trots,
af stolthet blott.
— 75 —
