Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
II.
Nu stiger safven under bark,
nu smälter kälen bort ur mark,
nu spirar brodd, nu spränges knopp,
nu söker bäcken annat lopp.
Nu skall jag ut och plöja
de gamla fåror opp.
Hvad båtar det att plöja, så?
Där våren är, är växt ändå.
Mig locka snårets dunkla ro
och blommor, som i löndom gro;
du unga vår, du starka vår,
du tog min arbetstro!
— 8 —
