Sida:Tor Hedberg Dikter 1896.djvu/81

Den här sidan har korrekturlästs


Men du har tagit nålen upp och sömmar
vid lampans sken med samma flit som förr.
Mitt barn, vi drömma underliga drömmar,
när lyckan vaktar vid vår stängda dörr.
Därute talar sorlet än om öden,
som rastlöst jaga under gatans bloss,
härinne är det tyst, som hade döden
ett ögonblick, fast osedd, gästat oss.

— 81 —