Den här sidan har korrekturlästs
Vinternatt.
I nattens klara tystnad af kristall
jag hör ett fjärran sus af anderöster,
i mörkret glindrar frostens bleka fall,
och månens smala skära står i öster.
Som glas det klang, — det var en gren som föll
af köldens hårda andehänder bruten.
Så faller ock det sköra band, som höll
min tanke inom jordens trollkrets sluten.
— 84 —
