Den här sidan har korrekturlästs
Och lyft af stillheten, i hvit gestalt
den genom nattens öde rymder stiger,
där himlens irrbloss blänka spöklikt kallt
och evighetens frusna gåta tiger.
Där trötta sekel ifrån zon till zon
som flingor dala på de stela vingar,
och jordens klagan, som en brusten ton
i en oändlig tystnads natt förklingar.
— 85 —