Sida:Tor Hedberg Dikter 1896.djvu/88

Den här sidan har korrekturlästs

Men där förnyelsen
är af intet,
där ingen ändlighet
finns att åtrå,
och ingen evighet
finns att drömma,
hvad vill du, kärlek?
Jag ropar dig icke!

Ej heller dig,
fåfänga kunskap!
Skrif du i frid
dina gåtfulla tecken
och fyll med grubbel
de tomma cirklar,
eller lägg till samman
två och två
och jubla stolt,
när det blifver fyra.
Kan du lägga samman
alla de värden,
som mänskoanden

— 88 —