Den här sidan har korrekturlästs
Vid hafvet.
Sig månen höjt vid hafvets rand,
i kvällens dimmor sluten;
dess stråle leker invid land,
i vågens skärfvor bruten.
Mörkt ligger hafvet utanför
och mörk är himlen äfven.
Mitt segel lyser hvitt; jag hör
ett sakta sorl kring stäfven.
— 94 —
