Den här sidan har korrekturlästs
Morgon och Afton.
En dag bröt in i morgonglöd,
mig lockade med vinning röd
den flyende sekunden.
Det ljöd en maning: våga, vinn!
Om nu du plockar stunden,
är äfven dagen din!
Men glansen bort i rymden flöt,
den sköna stunden jag ej bröt,
och min blef icke dagen.
— 98 —
