Den här sidan har korrekturlästs
Hur den förgått, jag vet ej rätt,
men klanglöst föllo slagen,
som tidens tomhet mätt.
Hvad vållar åter pulsens brand,
hvi sträckes bäfvande min hand
mot vinning, dubbelt fager?
Det manar åter: våga, vinn!
I aftonrodnans dager
kan dagen än bli din!
— 99 —
