— 103 —
sig på annat sätt till London eller något annat säkert gömställe, som han tänkt ut på förhand. Vad säges om det, mr Holmes?
— Jag säger, mr Mac, att det är mycket bra och mycket klart, så långt det räcker. Det är er uppfattning av historien. Min däremot är, att brottet begicks en halvtimme tidigare än som berättats, att mrs Douglas och mr Barker äro i komplott om att dölja något, att de biträdde vid mördarens flykt eller åtminstone kommo in i rummet innan han flytt, och att de fabricerat bevis på att han kommit ut genom fönstret, då det däremot är mycket trolig att de själva låtit honom gå, genom att fälla ned bron. Så tyder jag historiens förra del.
De båda detektiverna skakade på huvudet.
— Om detta är sant, mr Holmes, komma vi ur det ena mysteriet in i det andra, sade Londoninspektören.
— Ja, på sitt sätt ur askan i elden, tillade White Mason. Mrs Douglas har aldrig i sitt liv varit i Amerika. Hur skulle hon kunna hysa ett sådant intresse för en amerikansk mördare, att hon fick lust att skydda honom mot rättvisan?
— Jag medger villigt svårigheterna, sade Holmes. I natt ämnar jag emellertid på egen hand anställa en liten undersökning, och det är inte alldeles omöjligt att dén i sin rin-
