— 106 —
tyckes vimla av flyende brottslingar i gula överrockar.
— Så sorgligt! sade Holmes med deltagande. Hör på, mr Mac, och även ni, mr White Mason, ty jag vill ge er ett godt råd. Då jag lovade att arbeta tillsammans med er i det här fallet, gjorde jag, som ni nog minnas, till villkor, att jag icke skulle lägga fram blott halvt bevisade teorier för er, utan att jag skulle för mig själv behålla och utarbeta mina idéer, tills jag övertygat mig om att de voro riktiga. Av detta skäl kommer jag icke att i innevarande stund säga er allt vad jag har i tankarna. Å andra sidan sade jag, att jag skulle spela rent spel, och det gjorde jag inte, om jag lät er i onödan kasta bort er tid på en gagnlös uppgift. Det är därför jag nu kommit hit att råda er, och mitt råd sammanfattas i de tre orden: Låt det vara!
Mac Donald och White Mason stirrade helt bestörta på sin ryktbare kollega.
— Ni anser fallet hopplöst? utbrast inspektören.
— Jag anser ert fall hopplöst. Jag anser det inte hopplöst att komma till sanningen.
— Men den där cyklisten är väl ingen uppfinning. Vi ha beskrivning på honom, hans kappsäck och hans cykel. Han måste finnas någonstädes. Varför skulle vi inte få tag på honom?
